Tro&tvivel

Nu har jag besök igen. Av Ångest. Han är inte så hemsk som man tro. Han är värre. Jag får panik och vill fly. Så det tänkte jag göra snart.

Michael Jackson

Grattis till en av mina två stora kärlekar i livet<3

 

Tralala

Ibland blir man så sjukt less på folk. Egentligen borde jag inte skriva det här inlägget för det är inte värt det, men jag bryr mig inte nu. Därför tänker jag inte skriva ett långt inlägg och ge er den tillfredställelsen ni får om jag är arg. Hursomhelst, några ord kan ni få: mig, fred, i, lämna. lägg dem i den ordningen ni tycker passar bäst. två ord till får det bli. MY MISSTAKE

Marcus

FIN!

Point of no return

Känns som att det mesta börjar gå åt rätt håll nu. Vill bara skrika ut till hela världen hur glad jag är över det som händer, men det kommer väl senare i veckan tror jag. Nu ska jag försöka sova i min ensamhet, snart iallafall. Det är däremot inte så kul, det gick åt helt fel håll. Men snart blir det bra igen.

G’nattå

Ja, Linnéa

jag vill bo där!

En Sofia take-away

Igår var jag i stan och såg Lars Leijonborg och upptäckte att Bengans i Stockholm är jättedåligt. Idag var jag i stan och såg Rebecka Liljevadhonnuheter och upptäckte att jag inte hittar någonstans. Jag vill inte bo i Stockholm

—

He’s a real nowhere man sitting in his nowhere land making all his nowhere plans for nobody

AAAAAS!

Jag har alltid hatat lokaltrafik. Speciellt här i Järfälla, här är det värst. Bussarna går för sällan och slutar gå för tidigt. Bor man vid hummelmora och vill hem efter midnatt måste man gå sjukt långt från nattbussen. Dessutom är chaufförerna helt störda. De glömmer jätteofta bort att stanna, och om de väl stannar så glömmer de gärna att öppna dörrarna. De åker ofta förbi och det händer också alldeles för ofta att bussarna inte kommer. De kommer aldrig den tiden de ska komma, antingen fem minuter för tidigt eller 10 minuter för sent. Och då har man ändå tur. Det som faktiskt har varit bra är att vi alltid har haft många bussar. Vi hade 551v som gick en väg runt viksjö och 551h som gick samma väg fast åt andra hållet. Sen hade vi 553v som gick en annan väg runt viksjö och 553h som gick samma väg fast åt andra hållet. Och så hade vi 519 som gick från jakobsberg, genom viksjö, till barkarby och tillbaka. Samma med 552, som tog en annan väg genom viksjö till barkarby. Och så fanns det andra bussar som gick från jakobsberg, genom viksjö och sen vet jag inte vart de tog vägen, men de var några linjer iallafall. Så även om bussarna inte kom så visste man att det snart skulle komma en annan. Men nu! Nu har vi en 551 som går en otroligt konstig väg från jakobsberg till viksjö. Det verkar inte ens vara en ringlinje, den stannar där tydligen. Sen har vi 553 som tydligen går från jakobsberg, till viksjö centrum, hummelmora och sen barkarby. Sen verkar det som att 552 finns kvar också, men den går bara på vardagar vissa tider tror jag. That’s it! Nu var det tänkt att Wessung skulle komma hit och baka med mig, och när vi kollar bussarna upptäcker vi att hon måste göra två byten. Resan som förut tog 5 minuter tar nu minst en halvtimme. När man ringer och skäller på SL och frågar vafan de håller på med säger de att de inte vet varför det blivit såhär. ”Vad jag kan göra är att ta en synpunkt på det här”. EN SYNPUNKT!?

When debaser was just a song and we were full of hope

Vissa dagar känner man sig dålig och blir ledsen. Som idag. Jag bestämde mig för att städa och sådär. Snart får jag ju en fin gäst hit och då vill jag ju visa bästa sidan av mitt liv så jag kanske kan övertala personen att aldrig åka så jag slipper vara ensam igen. Inte för att det kommer funka, men man gör ju sitt bästa. Hursomhelst, städa! Började uppe på vinden för att få undan saker så jag kunde ställa upp mer skit där senare. Sen bestämde jag mig för mina garderober vilket jag nu ångrar. Första garderoben var rätt lugn. Det var ändå bara 2 par skor, 2 par jeans, någon tröja och sådär. Och de kläderna visste jag redan innan att jag var tvungen att göra mig av med. Men sen kom jag till de andra också. Först mina vita fina byxor som jag använt två gånger eller nåt sånt. Jag fick dem inte över låren. (Don’t worry Lisa, det var inte de jättefina vita. De var ett annat par.) Sen kom jag in till mina tröjor och linnen. Då blev det lite fler påsar som fylldes. Nästan alla mina tröjor visar halva min mage, inte lika charmigt idag som för 10 år sedan tyvärr, och det är jag så sjukt less på. Även om jag nästan alltid har någonting över så känns det otroligt fel så nu skulle jag göra någonting åt det. Men har man 200kr och ingen aning om när man kommer få pengar igen så gör det otroligt ont att kasta så mycket kläder. Jobbet säger att det kan dröja flera veckor innan jag får nytt, så nu får jag leva naken på mitt studiebidrag ett tag. KUL!

Nej, nu ska jag sluta vara deprimerad. Iallafall tills imorgon då jag ska klä på mig och märker att möjligheten inte fanns. Ska försöka få ut Erik på en promenad tror jag.